![]()
Svenska pappor är engagerade och delaktiga. Och kort sagt: bra. Det tycker både experten och barn i Borås.
– Betyget blir högt, väldigt högt, säger Philip Hwang, psykolog och professor.
Samma omdöme har de XX barn som vi bad att tycka till om sina pappor. Uppgiften var enkel: skriv det bästa respektive sämsta med din pappa. Vi besökte en tredje-, en femte- och sjundeklass på tre olika Boråsskolor och bemötandet blev ganska väntat. Från de yngstas sprudlande spontanitet till högstadieelevernas något mer avvaktande hållning. Ungefär som det ska vara, alltså.
”Vilket är det bästa med era pappor?” var första frågan från tredjeklassarna. Kort redogörelse sedan var arbetet i full gång. ”Stavas snäll med e eller ä”? hördes från en av bänkraderna. Bland sjuorna spretade svaren mer – en del hyllar sina fäder, för andra står pappa inte så där högt kurs.
Ett överslag av vad barnen skrev ger en snabb bild av dagens pappor: de är bra på att laga mat och fixa saker, samt att de stöttar sina barn. På minuskontot finns att de ofta kan bli arga, är mindre duktiga på att städa och har svårt att passa tider.
Så långt barnens egna ord, men hur bra är dagens pappa egentligen? Philip Hwang har koll. Han är verksam på Göteborgs universitet och har forskat om föräldraskap, barn och familjers utveckling och papparollen sedan länge. Och kan också jämföra svenska pappor med övriga världen.
– Egentligen är det bara Norge som kan konkurrera när det gäller hur mycket papporna är hemma med sina barn, säger han.
Just när det gäller föräldraledighet är det läge att fira – i år det 40 år sedan föräldraförsäkringen infördes istället för moderskapsförsäkringen. Men det var ändå en lång bit till jämlikhet. 1980 tog papporna ut fem procent av föräldraledigheten, trots den nu legendariska kampanjen med Lennart ”Hoa-hoa” Dahlgren med en bebis i famnen.
– På 70-talet var det mer sällsynt med jämställda par. Pappan hade makt över yrkeslivet, mamman över hemmet. Idag är papporna mer engagerade, även om han tidsmässigt inte är hemma lika mycket som mammorna, även om han inte går på föräldramötet eller följer med till barnavårdscentralen. Men det finns en annan medvetenhet idag.
I dag tar papporna ut nästan 25 procent föräldraledigheten. Kan tyckas vara en låg siffra efter 40 år, men Philip Hwang väljer att se på ett annat sätt.
– Det är ungefär som om ett glas är halvfullt eller halvtomt. Jag ser det mer som halvfullt. Det är klart att det finns mycket mer att göra, men när jag samarbetar en amerikansk socionom tycker han att det är helt fantastiskt, det är en bra påminnelse.
Till skillnad från en stor del av omvärlden är förutsättningarna helt annorlunda i Sverige. Philip Hwang pekar på föräldraförsäkringen, barnomsorgen och inställningen. Arbetsgivare tar i dag för givet att papporna är hemma
– Tankesättet är oerhört rotat. Ta bara det att vi har haft åtta år med en borgerlig regering mitt under en europeisk lågkonjuktur och inte skurit ner något alls i föräldraförsäkringen, som ändå kostar mycket pengar.
I dag är det ingen som tittar snett på en hemmapappa, annat var det Philip Hwang var hemma med sina fyra söner.
– Jag blev lite av en visa bland mina kompisar, sågs ibland som en svikare, berättar han. Jag gjorde helt annorlunda saker och det hände att de sa till sina partners ”prata inte mer om vad Philip gör”.
Men det är ändå uppenbart att det fortfarande finns skillnader i dag. Kvinnorna tar ut en större del av föräldraledigheten och tar oftare ett större ansvar hemma. Och kanske inte heller släpper in männen.
– Jo, det är den där grindvaktstesen, som jag inbillar mig stämmer. Kanske inte är så konstigt. Det finns en segregation på arbetsmarknaden, kvinnor arbetar mer deltid och har lägre lön. Vissa kan se det här som en möjlighet, då kan det vara för mycket begärt att släppa makten om hemmet.
Men hur tror han då barnen beskriver sina föräldrar? Ja, ungefär som de alltid har gjort. Trots nya roller och ett annat tänkande anar Philip Hwang ändå inte att barnens syn på sina pappor har förändrats lika mycket under åren.
– Jag tror att barnen svarar ganska likartat. Att det bästa med pappa är när de gör saker tillsammans, aktiviteter. Och de sämsta att han är för mycket på jobbet och inte alltid har tid. Trots att det har hänt mycket är det inte säkert att det återspeglas i den bild barnen har.